Subnautica

För ett par veckor sedan visste jag inte alls mycket om spelet som hade släppts till PC ungefär för ett år sedan. Visst hade jag förmodligen läst om det och kanske sett någon trailer, men där tog min kunskap slut.

Så i podden för ett par veckor sedan så uppmärksammade vi att Subnautica hade vunnit Golden Joystick Award för bästa PC-spel. Jag blev lite konfunderad till varför jag inte hade hört något mer om det, så jag satte mig och började läsa och kolla på trailers. Och herregud vad det såg snyggt ut. En vecka senare hade vi fått ett recensions-ex från utgivaren, och jag installerade (efter väldigt mycket möda och ett nytt UK-baserat konto) vad som visade sig vara ett av de bästa och snyggaste spelen jag någonsin har spelat.

Bakgrund

Ditt skepp Aurora har kraschat på en öde ö. Du är omgiven av vatten och ensam överlevande. Ditt enda hjälpmedel är din lifepod, som klarade sig nästan helt utan skador. Första punkten på dagordningen borde således vara att samla material så att det går att reparera din lilla farkost. Sagt och gjort. Jag tar ett djupt andetag och dyker ner i vattnet. Det som väntar där hänför mig så till den milda grad att jag kommer att spendera tre timmar bara genom att simma runt och utforska. Jag hittar nya arter av fiskar, sjögräs, monster och koraller. Det är ett överflöd av flora och fauna under ytan och ju djupare jag kommer, desto vackrare blir dessa varelser. Jag glömmer helt och hållet bort att reparera min farkost och koncentrerar mig på att konstruera fenor, en dräkt som tål radioaktiv strålning, en större lufttank, en liten propellerdriven maskin som för mig snabbare framåt. Efter ett litet tag så sprängs mitt stora skepp och jag kan inte hjälpa att undra om jag hade kunnat komma ombord tidigare om jag hade varit snabbare och mer effektiv.

När jag väl börjar fokusera lite mer på själva uppdraget så spelas ett väldigt fängslande scenario upp. Det finns fler lifepods i vattnet. Finns det fler överlevande med? Jag hittar sjunkna livbåtar och konstiga signaler. Jag följer upp ledtrådar och upptäcker vad det är som ligger bakom kraschen. Spelet fängslar mig och släpper inte taget.

Gameplay

Det är inte svårt att komma in i spelet. Det är vanliga, enkla kontroller och det enda jag tycker är konstigt är vilka knappar man ska trycka på för att dyka och ta sig upp till ytan. Men det går att konfigurera så det passar det som känns bäst. Det finns fyra stycken olika spelsätt:

Survival

Här gäller det att samla på sig material samtidigt som du måste hålla koll på ditt vatten- och matintag. Det gäller att hitta ätbara djur och drickbart vatten för att överleva. Du har också begränsat med syre och måste upp till ytan för att andas med jämna mellanrum.

Freedom

Här är samma som survival, fast med undantaget att du inte behöver tänka på mat och vatten. Mycket lättare i början för spelare som vill kunna fokusera på gameplay utan att gå all in.

Hardcore

I detta spelsätt har du samma förutsättningar som i Survival, med ett enda undantag. Du har bara ett liv. Dör du så är det kört och du måste börja om från början.

Creative

Här är allt upplåst. Du kan bygga vad du vill och när du vill utan att behöva tänka på mat, vatten, syre eller material. Det är ett kul sandlåde-läge där det kan bli väldigt kreativa baser.

Själva byggläget är lite småkrångligt tycker jag personligen. Det tog ett litet tag innan jag blev bekväm med kontroller. Vad som skulle passa var. Hur man kopplar ihop våningar. Men när det väl börjar sitta, är det bara fantasin som sätter gränser.

Unikt

Fastän Subnautica är ett Survival Horror Game, och det har kommit en hel uppsjö av dessa hittills, så hamnar det i en klass för sig. Det är innovativt, spännande och storydrivet på ett sätt som kombinerar ett par olika spelgenrer till en enda. Det finns ett par spel som bara baserar sig på att berätta en historia, som t.ex Dear Esther, Everybody’s gone to the rapture och Gone Home. Sen finns det spel som fokuserar på enbart Survival som Outlast, The Evil within och Resident Evil 7. (Och jag vet vad ni tänker nu. Men de där spelen har ju också en story. Och ja. Det har ni rätt i.)

Subnautica kombinerar dessa två på ett genialiskt sätt. Det är kanske inte ett skräckspel i bemärkelsen att du blir rädd, men det finns en krypande känsla där. Det outforskade havet. Vi har utforskat mer av månen än vi har av vårt eget hav. Det inger en viss respekt och ett visst mått av försiktighet när man dyker neråt och möts av lysande kreatur och så hör man ett stort, valliknande ljud. För att i sekunden efteråt bli uppäten av något som ser ut som en blandning av en egyptisk nakenkatt och någon med tänder i hela ansiktet.

Slutsats

Det finns många saker som hade kunnat göras bättre. Viss belysning är lite kantig och ibland försvinner det helt, själva jagandet av fiskar och djur för att skanna dem är mycket lättare i teorin än i praktiken och det är lite småmeckigt att bygga i början. Men allt annat överväger till den grad att det inte känns så farligt. Soluppgången och solnedgången är så fenomenalt att jag bara har sett vackrare på vykort från Tanzanias vidsträckta savanner.

Eftersom det finns väldigt mycket spelrum för undervattensfauna, då vi som sagt inte har karlagt en bråkdel av havet (ungefär 1% för att vara exakt), är det väldigt kreativa och vackra varelser vi får stifta bekantskap med. Vattnet är makalöst och elden som sprider sig på skeppet är så levande som man kan tänka sig. Jag har spelat väldigt många timmar redan och det känns inte som att jag ens har skrapat på ytan av vad spelet har att erbjuda.

Det är ett spel som mycket väl förtjänade sitt pris som årets spel till PC. Nu får vi se ifall det tar sig in på någon lista till konsolerna till nästa år. Jag hoppas verkligen det.

Se releasetrailer för Subnautica här!

Recensent, Halmstad Playstation 

Tillbaka till recensionerna