Lara Croft

Först av allt är jag är ett relativt stort fan av Tomb Raider. Det börjat med att man varit liten tjej som tittat på när ens pappa har spelat det där otroligt läskiga spelet. Jag förstod inte hur han vågade hålla i kontrollern när det kom en massa farliga saker. Det till att själv sitta där helt fast i en värld där du dras med i djupa historier, forntida gravar och artifakter att undersöka. Lara Croft har man alltid sett som en stenhård kvinna som inte backar för någonting. Hon plöjer det mesta i sin väg för att hitta det hon söker. I rebooten får man se en ung tjej som lite osäkert men ändå väldigt bestämt tar sig an nya expiditioner.

Grafiken

Att göra en uppföljare till Tombraiders ’’reboot’’ tyckte jag personligen skulle vara väldigt svårt att toppa. Men det är ett otroligt bra jobb de gjort med spelet och det är inte ofta jag stannar upp i spel för att bara kolla på utsikten. Men i Rise of the Tomb Raider kom jag på mig själv att jag stod still många gånger för att man enbart kollat hur löjligt bra grafiken är. Mycket jag reagerade på var just hur otroligt detaljerad omgivningen är. När t.ex Lara går i knädjup snö och hur spåren efter henne blev väldigt realistiska. Eller hur snyggt hennes hår är (även om det var väldigt välgjort i det förra spelet).

Storyn

Hela detta spelet handlar egentligen om vad hennes far dog för, hans sista uppdrag i att hitta den gudomliga källan (the divine source). Där Lara tar sig an att slutföra hans expedition för att upprätthålla sin fars heder. Lara möts då av Trinity, som följt efter henne och som är ute efter samma sak som hon är. Att hitta the divine source fast av andra skäl.

Det är ett väldigt beroendeframkallande spel och som har tokigt mycket att utforska, allt från små artifakter till stora tombs. Även just det här med att man kan själv välja om man vill smyga förbi dina fiender eller om du vill spränga allt i luften. Själv är jag den som letar efter det som pangar högst och spränger mest. Hade jag fått ha C4 med i spelet hade det nog knappt funnits något kvar av några artifakter att hitta.

Fler tombs att utforska är något som är ett stort plus i kanten för mig. Vilket jag var lite ledsen över att det inte fanns tillräckligt för mig i föregångaren. Normalsvåra inget egentligen utöver det vanliga eller dra-mig-baklänges jobbiga tombs men otroligt roliga i mitt tycke.

Nöjd Ina

Det enda som jag kanske själv tyckte var lite tråkigt var att jag inte fann skurken direkt. Rolig. Skurken kändes mer grå och jag kände inte direkt att jag fick något riktigt hat (vilket jag älskar och som är viktigt för mig i spel) mot skurken.

Men – i vilket fall är det ett attans välgjort spel och tyckte man om föregångaren så lär man älska Rise of the Tomb Raider.

Vi avslutar med en nöjd Ina – till vad jag tycker ser ut som en nöjd Lara Croft.

Tillbaka till recensioner

Ina Sörensen