Owlboy
Owlboy
Mitt i sommarvärmen kommer vad jag hoppas du känner ska bli ett stycke trevlig läsning. Möjligen blir du intresserad och får lika kul med spelet som jag har haft. Dessa kvällar då solen har gått ner och man kan flytta sig in till soffan med gott samvete och sjunka in i en annan värld en stund.
Owlboy är ett spel som fångade mig för en tid sedan. Den snygga retrostilen i grafiken och den härliga miljön fick mig att vilja ta del av detta 2D plattform/äventyr. Jag hade länge velat spela det och nu har jag äntligen fått sätta tänderna i det. Jag pausade alla pågående spel och ägnade mig enbart åt owlboy. Spelet som skulle släppas till Playstation tidigare i år blev framskjutet och släpptes istället i april, då som digital version, och kom först 29 maj äntligen ut på hyllorna. Missa det inte!
Owlboy är gjort av Norska D-pad studios och har haft en lång utvecklingsprocess. Cirka 10 år tog det att färdigställa idén Owlboy och det återspeglas verkligen i spelet hur välgjort det är.
Story
Otus den unga ugglan är vår huvudkraktär. Otus har det inte lätt. Han är stum och alla i hans hemby Vellie tycker att han är tafatt och överlag helt värdelös. Dom tycker om och accepterar honom men förväntar sig inte mycket. Asio som vaktar byn är Otus mentor, även han delar resten av byns uppfattning och berättar det gärna för vår unge hjälte. Men som tur är så har han en i alla fall en vän. Geddy, den entusiastiska, spontana och positiva Geddy är Otus bästa vän och tillsammans kommer dom att ge sig ut på ett äventyr att rädda världen från luftburna pirater med onda uppsåt.
Storyn utvecklas på ett bra sätt och har delarna som behövs. Ahh melankoli är min melodi, den är bitvis sorglig och mörk och kan få en att känna hopplösheten vännerna möter när alla odds är emot dom. Men har även delarna med komiska inslag som kittlar smilgroparna. Vänskapsband som bildas. Den har sina oväntade svängar och blir djupare och får en att fundera lite. Dessa ingredienser blandat blir en bra färdig produkt. Men den är inte jättelång och känns inte överväldigande utan tvärtom hade kunnat fyllas mer känner jag. Man spelar ut spelet snabbt och jag känner att särskilt i slutet då det är väldigt intressant hade det gärna fåtts göra lite matigare och inte känts så rusat i sista delen.
Grafiken
Pixel Art är något jag uppskattar väldigt mycket och känslan man får av det visuella i spelet är fantastisk. När det är pixlat och samtidigt så snyggt så fungerar det otroligt bra. Owlboy är väldigt färgglatt på sina ställen men det känns aldrig för mycket eller skrikigt utan bara behagligt och trevligt. Jag har inget dåligt att säga om grafiken, den ger mig en underbar resa i retrostil där detaljerna gör jobbet. Även musiken gör sig väldigt bra till retrotemat och känns helt rätt.
Gameplay
Kontrollerna flyter och allt sitter på rätt ställe. På väg igenom spelet så möter man nya vänner, alla med olika färdigheter. Upplägget är simpelt, Man spelar med två karaktärer mestadels av tiden och byter enkelt med ett knapptryck. Huvudkaraktären som är den enda i partyt som flyger agerar rörelser och den kompanjon man väljer agerar vapen. Även om det låter som att det skulle kunna bli rörigt så är det väldigt enkelt att styra rörelser och sikta/skjuta samtidigt. Det finns en del mynt och undangömda föremål att samla på sig genom spelets gång och med mynten låser man upp trinkets i en shop. Trinkets som kan vara förbättringar på vapen, öka hälsa, eller en helt värdelös hatt. Det är även i shoppen där man finner dom roligaste och flummigaste dialogerna vilka jag tyckte var riktigt härliga varje gång. Jag tycker att det hade kunnat finnas lite mer att samla och låsa upp.
Svårighetsgrad
Svårighetsgraden är väldigt lagom genom hela spelet även om jag tycker någon boss var lite enkel. Det känns som det riktar sig till en bred publik vilket alltid är uppskattat. De pussel man stöter på i dungeons är inte så att man kör fast utan är mer ett hinder där man måste tänka efter lite och som ett väldigt trevligt inslag. Det enda jag kände var svårt och som tog mig ganska mycket övning var en flygutmaning där man sköts ur en kanon men den var inte bunden till storyn och kan skippas om man känner för det.
Mitt betyg när allt kommer till kritan är att det är ett fantastiskt roligt spel som jag hade väldigt kul med. och jag hoppas någon får upp ögonen för det efter läst det här.
Percy Rolf
Recensent, Halmstad Playstation
