Max the curse of brotherhood
Max The curse of brotherhood
Max The curse of brotherhood: Alla som har en kärlek för plattform och pussel kommer att gilla denna titel.
Det kan uppfattas av många att jag i perioder skänker för mycket av min tid till spel. Speciellt under den kalla delen av året. Denna vinter har inte varit annorlunda. All tid jag skänker till spel handlar inte alltid nödvändigtvis om att jag spelar. Det är så jag trillar över Max the curse of brotherhood.
Jag sitter på Youtube och kollar något klipp. Jag tror alla känner igen sig i att man startar upp, man har en plan. Det var någonting man skulle göra men hamnade på tuben och tre timmars klipptittande senare vaknar man upp ur en koma och undra hur man hamnade där. Jag kollar klipp på spel, de löser av varandra, en efter en och sedan dyker det upp. Trailern visar ett färgglatt pussel/plattform i 2.5d som ser ut att vara väldigt snygg och framförallt rolig. Jag är fast direkt, det här vill jag spela.
Nedräkning …
I slutet på trailern står ett datum, 23 mars, om två dagar. Jag går direkt in på min “go to sida” och beställer en kopia. Nu är det bara att vänta. Jag släcker lampan, tänder lite ljus och rökelser, fattar min meditations-pose och går in i en trans.
Jag misslyckades med min meditation. Jag har inte tid att meditera i två dagar. Jag är tvungen att gå till jobbet för att ha råd att köpa spel och diverse överlevnadsprylar som snus, mat etc. Vilket också ger mig tid att kolla upp spelet. Det har varit en Xbox-exklusiv titel och är skapat av danska Pressplay. Det släpptes första gången i december 2013 till xbox One, i maj 2014 till xbox 360 och Windows. November 2017 fick Playstation sin digitala release då under flashbulb som nu äger pressplay och nu 23 mars sitt släpp på skiva.
2 dagar senare…
Väntan var prövande. Såhär är det, få saker får mig att springa, två av dem för att nämna någon är glassbilen och den andra är posten. Jag springer ut till brevlådan, trycker mitt paket mot bröstet och gör ett förpubertalt flickskrik som skrämmer grannens svarta katt över vägen. Jag är inte vidskeplig men har inte råd att chansa så jag måste spotta över axeln under tiden jag springer tillbaka vilket resulterar i att jag trillar i trappen och svär lite.
Jag springer in och lägger i skivan. Hinner nästan, innan det startar, dra klart min standard-ramsa om att det är dåligt att jag måste installera spelen som jag har på skiva innan jag möts av spelets intro.
Story
Vår protagonist Max kommer hem en dag från skolan för att finna sitt rum i kaos. Det är Max dryge lillebrorsa Felix som har stökat ner och är i full färd att i sin vilda lek förstöra sin storebrors prylar. Max gör en sökning på nätet om hur man får sin lillebror att försvinna. Han får då upp en text och läser den högt för sig själv men det visar sig vara en trollformel och en portal till en annan värld öppnar sig i rummet. Ur portalen kommer en jättelik hand som greppar tag i Felix.
Max skyndar sig att hoppa in efter sin bror och väl i portalen får vi spela första banan där ett monster bär iväg Felix. Vi är i en stenig öken och tar oss över åtskilliga hinder, hoppar klättrar och svingar oss över stup och kyper genom tunnlar. Monstret stannar upp, det kommer en stor flygande fågel och sveper Felix från monstret som nu börjar jaga Max istället. Nu blir banan lite mer trial and error känner jag då jag dör ett par gånger.
Jag undkommer monstret och kommer till en oas med ett stort träd. Jag rör mig uppåt och väl framme möts Max av en gammal tant; ett slags orakel. Hon förklarar att det är den onda Mustacho (en äcklig gammal gubbe) som lagt vantarna på Felix. Han ska absorbera Felix så han får tillräckligt med energi för att ta över världen. Tanten ska hjälpa Max genom att förstärka hans vapen med sin själ. Bara den detaljen att Max inte har ett vapen. Allt han har är en märkpenna, innan han vet ordet av det så är tanten borta och pennan är nu magisk.
Pennan är mäktigare än svärdet
Max the curse of brotherhood är ett väldigt mysigt äventyr. Det har härligt gameplay. En trevlig och ganska ovanlig detalj är att man inte har till exempel ett svärd eller liknande att döda fiender med vilket också gör det lämpligt för yngre spelare. Dock kanske vissa av dom pussel man måste lösa för ta sig fram kommer vara ganska utmanande för den yngre spelaren. De fiender man stöter på handskas man med genom att med den magiska pennan manipulera naturen.
Ofta är fienden ett inslag i ett pussel. Man styr pennan och bestämmer form på trädrötter, lianer och vatten med mera till sin fördel. Och som personen jag håller kär så fint sa det - Symboliken att pennan är mäktigare än svärdet är vacker.
Grafiken
Grafiken är snygg och detaljrik och det finns inte mycket att klaga på här. De är en levande miljö och det är fint för ögat. De filmsekvenser som dyker upp i spelen är välgjorda, härligt komiska och lättsamma. Det enda jag saknar är att se skulle vara fler.
Mer tack
När jag har spelat ut spelet så känner jag att jag gärna hade velat ha mer. Jag hade velat ha fler bossfighter och banor för spelet är nämligen ganska kort. Det finns 20 stycken banor som är indelade i 7 olika kapitel och det finns inte mer att göra när man har spelat ut det.
Jag hade gärna sett en liten tvist på banorna eller ett timetrial-läge som gör att det blir lite matigare och ger det mer. Jag hoppas helt klart på en uppföljare och det är ett bra betyg.
Trots sin korta längd så känner jag ändå att det är väldigt prisvärt för dom ynka 199 kronorna jag betalade för ett helt nytt spel. Den korta längden och den ganska milda svårighetsgraden lockar nog även troféjägarna därute.
Om du missat det här spelet eller som jag är svag för plattform/pussel så är det ett givet köp. Eller om du vill ha något gott lir som är lättsamt dom gångerna det känns överväldigande att sätta sig in i ett tungt och krävande spel.
Percy Rolf
Recensent, Halmstad Playstation
