Sora är tillbaka. Tillsammans med Kalle och Långben ska han ge sig av genom många olika disney-världar för att hitta “the guardians of light” för att besegra Xehanort och omkullkasta hans ondskefulla planer om ett nytt “keyblad war”.

Kingdom Hearts 3 är det det sista kapitlet i “dark seeker”-sagan, men det har släppts en herrans massa andra spel till ett par andra konsoller.

Intro

Ja. Introt är som ett helt vanligt intro, förutom att det tar tid. Allt i Kingdom Hearts 3 tar tid. Introsekvensen som startar spelet är fruktansvärt lång. Den visar upp, vad jag antar, hur man har hamnat där man är just nu. Sedan får man lära sig lite om kontrollerna och efter det är det tre val som ska göras hur man vill att ens karaktär ska vara. Sen är det dags för filmsekvens igen.

Och så håller det på. Fightscenerna varvas med långa filmsekvenser som för handlingen framåt

Gameplay

Jag kan tycka att styrningen ibland är svår. Att sikta in sig på fiender och snurra runt så man hamnar rätt kan ibland ta flera sekunder längre tid än vad jag är bekväm med och skapar en oerhörd frustration hos mig. Men annars flyter det på väldigt bra.

Den fantastiska fjantigheten som omger detta spel är svår att inte ta upp. De episka striderna från valfritt Final Fantasy och kombinationerna av magi och uppgraderade vapen blandas med t.ex din ultimate som kan vara ett svängande piratskepp. Jag har svårt att hantera detta. Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på när jag bestämmer mig för ifall jag ska tycka om det eller inte.

Antingen eller

Kingdom hearts 3; och alla andra i serien för den delen, riktar sig till en speciell grupp av människor tror jag. Det ska till en särskild typ av tålamod för att kunna spela igenom en kombination av disney/final fantasy/pixar utan att vilja slita ögonen ur sig. Det är ett tålamodsprövande spel för mig eftersom det inte är logiskt alls. Jag kan inte pussla ihop att Sora slåss ihop med Kalle, eller att de möter Herkules och Jack Sparrow. Min hjärna kan inte hantera detta. Jag vill ha ett spel som är antigen eller. Där jag får välja hur jag vill ha mitt spel. Här bestäms det åt mig och jag tror inte att jag tycker om det.

Slutsats

Kingdom hearts 3 är ett välgjort spel. Det har en bra balans i stridsmekaniken och estetiskt så är det en fröjd. Musiken är sådär sävlig som den är i alla Final Fantasy-spel. Mysig pianomusik a la hissmusik. Kontrollen är helt okej, med väldigt få undantag. Svårigheten är lagom, där det ibland kan ta ett eller två försök att hitta ett bra sätt att besegra en boss. Kontrollen i spelet känns lite ovan till att börja med. Knappar som man brukar använda för att hoppa med, används här för något annat och likadant med knappen du skjuter med. Det är tråkigt att det inte går att anpassa det så att det passar en själv.

Över lag så får spelet mer än godkänt. Jag kan inte såga ett spel bara för att jag inte tycker det passade mig, även om det är väldigt lockande. Men jag kommer inte att plocka upp nästa utgåva eller remake, eller vad de nu känner för att göra på Square Enix.

Recensent, Halmstad Playstation 

Tillbaka till recensionerna