Dragon Quest Heroes II

Freden bland de sju kungadömena är hotad! En uråldrig profetia får krigsförklaringarna att flyga mellan regenterna. Mitt i denna röra tar du rollen som en av spelets hjältar, Lazarel och Teresa, för att resa land och rike runt, samla komanjoner och åter se freden att blomstra. Svårare än så behöver det inte vara för att få en tunn, men intressant story. Detta tillsammans med Omega Force klassiska gameplay mall får Dragon Quest Heroes 2 att bli en kul litet tidsfördriv.

Har man spelat något av Dynasty Warriors spelen så vet man exakt vad man får. Storslagna strider, horder av fiender och tiotal dräpta fiender för varje svärdshugg. Dock i detta fall är samurajer och demoner utbytta mot slemklumpar och feta katter. En annan skillnad är att istället för att välja striderna från en hubvärld eller meny så rör man sig runt i en öppen värld. I denna värld möter man små grupper av fiender som man kan välja att gå i strid med. Mindre sidouppdrag att ta sig an samt områden med större slag och sammandrabbningar som för storyn vidare.

Horder av monster, som snart kommer få käka dubbelsvärd!

Typisk Dragon Quest

Presentationen är typisk Dragon Quest, allt skriker glädje! De lummiga skogarna, de klara färgerna, fienderna med allt för stora leenden. Ja till och med de döda djur och varelser man hittar i den karga öknen verkar rätt nöjda med tillvaron. Karaktärerna man möter längst med berättelsen är alla unika och har tydlig karaktärsdesign som är väldigt typisk Akira Toriyamas. De är mycket svåra att ogilla (även om den manliga huvudkaraktären ser ut att ha en melon under håret). Allt detta tillsammans med det överdrivet härliga brittiska röstskådespelet och absurda mängden ordvitsar gör att Dragon Quest Heroes 2 är ännu ett spel i serien där jag sitter med ett konstant urfånigt leende.

Vänster bild. Spelets huvudkaraktärer, tillsammans med mästaren av ordvitsar.
Höger bild. Om Akira Toriyama är inblandad så är någon form av Super Saiyaner ett måste

Stidssystem

Kontrollerna och mängden unika karaktärer ger sken av ett djupt stidssystem, det finns möjlighet att kombinera snabba och starka attacker, kasta magier och kombinationsattacker mellan de olika karaktärerna. Dock känner jag att det finns missad potential här. Förutom några specifika strider där man var tvungen att använda en specifik attack eller blockera på ett visst sätt så klarar jag mig oväntat bra genom att hamra på fyrkant på min dual shock kontroll. Spelet uppmuntrar en aldrig att experimentera, vilket kan bli lite segt i längden.

Alla kan uppskatta Dragon Quest Heroes 2

Jag tror att alla kan uppskatta Dragon Quest Heroes 2! Men hur mycket och hur länge man spelar är väldigt individuellt. Precis som tidigare “Warriors” spel så kan vissa sitta och nöta det i hundratals timmar medan andra kör ett par snabba omgångar medan man slår ihjäl lite dötid. Spelet är väldigt repetativt och jag känner själv att jag hade svårt att hålla koncentrationen uppe mer än i små doser. Varje gång jag försökte mig på en längre spelsession sjönk jag bara djupare ner i soffan och tankarna for iväg till vilka andra spel jag vill spela här näst. Men jag kom tillbaka, dag efter dag. För den där power-rushen man får när man hugger sig genom en hord av hundratals monster och slemklumpar är oslagbar, i ca 30 minuter.

Tillbaka till recensioner

Lasse Partanen
PSN: Dragontail00